Tisdag 14/1
Idag är det dagen D. Det gick bra och ge Liv välling inatt men hon hade lite svårt och somna om så hon fick göra det bredvid mig i sängen.
Strax efter vi ätit frukost var det dags för badet. Vi hade fått med en plasthandske och tejp för att sätta runt hennes infart för att hålla det någorlunda torrt. Men det var ju bara dömt att misslyckas då tejpen släppte av vattnet.
Vi klädde på henne patientkläderna och hon såg så rolig ut då drm gett henne kläder i många storlekar för stora så att till och med Elise hade kunnat haft dem.
Hon drack lite vatten innan 10 (det enda vattnet vi fått i henne här nere då hon verkar inte tycka om det här). Vi gick till avdelningen lite tidigare för att kolla infarten att den funkade och så efter den blivit blöt.
Det var inga problem, den funkade galant, sköterskan förstärkte den lite och satte nytt bandage runt den. Vi satte oss i lekrummet för att vänta innan det var dags.
Runt 11.45-12.00 kom sköterskan in och berättade att dem skjutit på det till 12.30. Vi skyndade oss iväg för att hämta lite mat och äta på avdelningen så vi var på plats ifall det blev tidigare.
Smartot jag råkade spärra min kortkod som tur var hade jag ett annat kort jag kunde betala med. När vi satt och åt fick reda på att det blev framskjutit till 13.15 så vi kunde äta i lugn och ro.
Strax innan 13 gick vi iväg till salen där operationen skulle ske. Insomningen skedde snabbt som dem sa så snabbt att man han knappt reagera. Man såg hur hon helt plötsligt försvann med öppna ögon. Äckligt var det.
Tillbaka på avdelningen började jag gråta av det hela. Det inget jag rekommenderar någon annan att se. Vi gick tillbaka till hotellet och väntade på att dem skulle ringa.
Efter 2,5 h ringde dem och sa att hon kommit till uppvaket. Vi gick dit och hon var glad över att se och avslappnad. Då hon säkert spänt sig innan hon visste var vi var då det var som all ork gick ur henne efter ett tag och hon var trött igen.
Trött och hungrig verkade hon vara så jag gick och hämtade lite välling. Hon fick i sig ca 40-50 ml sen orkade hon inte mer och somnade efter ett tag hos mig. Hon skulle vara övervakad där till kl 20.00.
Jo glömde även berätta att under dessa 4 h var hon tvungen att ligga helt plant för att inte orsaka tryck eller lättare blodflöde ner mot ingreppshålet. Dem gav henne inhalationer av adrenalin för hon var hes och rosslig efter slangen i halsen.
Narkosläkaren hade pratat med Chrille när jag var iväg och hämtade mat. Han berättade att slangen dem hade tänkt föra ner i halsen på henne hade varit gör tjock så dem hade fått byta.
Han sa att hon hade väldigt smala luftrör för att vara i sin ålder. Säkert därför hon får det så svårt med andningen vid förkylningar som påverkar hennes hals. Detta och att hon varit intuberad när hon var mindre gjorde henne hes och rosslig.
Hon fick även lite syrgas, glucos och kortison som lugnande. Dem övervakade hennes puls, andning och satration.
Plåstret som satt över där dem gått in i venen i ljumsken består av en luftbubbla som sitter över där dem gått in. Denna bubbla är full med luft för att skapa ett tryck på ingångshålet så det inte ska blöda.
Sakta så börjar dem släppa ut denna luften lite då och då för att till sist tagit bort allt. Om det skulle börja blöda är det bara att spruta i lite luft igen. På så här vis kan man sedan ta bort plåstret imon utan att hon börjar störtblöda. Safegaurd heter plåstret tror jag, riktigt bra uppfinning.
Vi satt ett tag och precis när vi hade tänkt och gå och äta lite själva igen kom läkaren och skulle prata om hur det hade gått. Tyvärr vaknade Liv till när jag la ner henne och var jättepigg helt plötsligt och ville sitta upp, vilket hon inte fick. Sköterskan sa att vi nog fick mata henne igen när vi kom tillbaka.
Vi gick ut och pratade utanför. Han berättade att det hade gått bra att sluta hålet utan problem. Skönt och höra.
Vi skulle få några blodförtunnande tabletter med oss hem så vi slapp hämta ut dem på Apoteket med en gång. Hon ska ju ta det i 6 månader nu för att förhindra att hon får någon blodpropp där dem varit.
Vi gick och åt och passade på att ringa hem till alla där hemma och berätta att det gått bra. Precis när vi satt oss för att äta, ringer min telefon och det är från sjukhuset.
Min första tanke nu har det hänt något men så farligt var det inte. Utan den ringde för Liv var hungrig och dem ville att vi skulle komma och mata henne. Det hade ju gått lite längre tid än vi tänkte då vi hade stannat till och pratat med en annan familj på avdelningen.
Men sköterskan skulle be någon på avdelningen komma med mat så länge. Vi gick tillbaka så fort vi var klara. Tyvärr hade dem inte fått i henne så mycket då det var fel matnapp på flaskan. Vi bytte den och då åt hon 120 ml.
Jag satt med henne i famnen där hon somnade och fick ligga tills det bar dags att hon fick komma upp på avdelningen. Det var skönt och få komma upp där och att Liv äntligen fick röra lite på sig mera.
Nu hade dem tömt all luft i plåstret och det hade inte kommit något blod än. Det skulle sitta kvar till imon. Hon skulle fortfarande ha lite övervakning under natten och lite syrgas behövde fortfarande.
Dem skulle även ta lite kontroller under natten. Hon fick sin sista smärtstillande spruta på uppvaket. Under natten skulle hon få en blodförtunnande spruta i benet runt 3 tiden.
Vi sa att vi struntade i att embla för att inte störa så mycket. Dem föreslog att kyla med en isbit innan hon fick den, de tyckte jag lät bra. Får se om jag vaknar när dem ger henne den, om inte lär ju hon vakna så då får jag säkert försöka mata henne med.
Vid tio tiden gav jag sista vällingen innan vi la oss och då åt hon 170 ml vilket var jättebra.
Kommentarer
Trackback
