usch vad trött jag blir på allt
Ja som jag skrev så går det inte så bra med medicinering och så för Liv. Den nya medicinen funkade som sagt inte ihop med den andra utan den fick vi trappa ut igen och ersätta med en annan vi provat i 3 veckor nu. Den verkade hjälpa först då anfallen gick ner till ca 4 per dag men sen ändrades det helt plötsligt till att öka i antal igen till ca 6-8 om dagen. Så hopplöst det kändes och känns fortfarande. Trodde verkligen att det skulle funka denna gången men troligtvis inte, vi får se. Plus att det har hänt att hon har fått 4 st som varit lite värre än innan.
Har pratat med hennes läkare idag och bestämt att vi ska ta koncentrations prov imon och se hur det är. Sen ska vi även höja hennes första medicin. Därefter ska vi höras i slutet på veckan och se ifall vi ska göra någon mer ändring i medicinerna.
Hon och den läkaren hon pratar med om råd angående epilepsin tycker det är konstigt att medicinerna inte hjälpt ännu. Detta då enligt EEG mätningen visade att dem kommer från en och samma punkt i hjärnan och när det gör det brukar det funka med dem medicinerna Liv har testat.
Livs läkare skulle även försöka ändra att vi fick en tidigare tid till henne för samtal än juni som var sagt nu. Sen skulle hon fixa intyg om vab månaden ut, om det behövs så slipper jag ringa om det.
I övrigt har flickornas lilla kusin Elvira vårt gudbarn fyllt 1 år, vilket firades i helgen som var.😊 Hade tyvärr ingen bild på födelsedagsbarnet, bara en film som jag tyvärr inte kan lägga upp 😕
Innan kalaset var vi hemma hos farmor Mia och Dan. Var jättelänge sen vi sågs i och med alla sjukdomar och så. Så det var trevligt att få umgås lite innan kalaset. Mia och Dan erbjöd sig att vara barnvakt till helgen om vi ville det då dem skulle vara lite lång lediga. Vi sa att vi skulle fundera på det och om dem orkade vara det för båda flickorna eller bara Elise.
Ska träffa farmor Mia imon då hon ska vara barnvakt ett tag. Får se hur dem känner inför det hela. Hade ju varit skönt för våran del med helt barnfritt i några dagar då detta med Livs epilepsi tär på en, en hel del. Man vill ju inte kräva det ifrån någon annan att ställa upp på det som behövs utan att dem själva känner att dem klarar av det.
Sen till en tråkig sak som hänt. Min mamma (mormor) har fått en hjärnblödning. Hände för ca 2 veckor sen. Vilket påverkade halva hennes hjärna så hon är halvsides förlamad nästan helt, kan röra lite på fingrarna. Går även att öva upp igen med sjukgymnastik men det tar tid. Tur nog påverkade det inte den sidan talet sitter på så hon kan prata lite.
Innan jag träffade henne hade jag en bild av hur det skulle vara och se ut. Men det var hemskare att se det i verkligheten 😢. Då faller polletten ner när man vet hur en person brukar vara och vad personen brukar göra och sen inte kunna vara så eller göra så. Hon kom hem nu i veckan så får vi se hur det går hemma. Om det blir krångligt eller jobbigt så blir det vårdhem, som andra alternativ. Som man inte hade nog med problem och oro just nu. Suck😦
Med jobbsökandet och mitt nuvarande jobb går det lite upp och lite ned med. Men känns som om jag är på väg mot en lösning på något sätt. Både hur, var och när. Mer vill jag inte säga förrän jag vet hur det blir på den punkten.
Här kommer en bild på flickorna när Elise körde runt Liv i en av dockvagnarna 😀
