Liv vår lilla kämpe!

 

Ja, vad har hänt dem senaste 2 dagarna. Väldigt mycket och det har varit både upp och ned dessa dagarna. Igår låg hon känguru med mig igen och efter det när dem hade lyft in henne så sjönk hennes syresättning plötsligt jättemycket och dem tillkallade läkare. Läkaren lyssnade på hjärtat och lungor och det lät bra så det var ingen fara så och hon gick upp i syresättning efter ett tag.

 

 Jag bröt ihop när jag kom tillbaka till Chrille eftersom detta var första gången jag såg detta fick man lätt panik att shit nu måste jag ringa efter Chrille och be han komma hit. Läkaren sa efteråt att troligtvis hände detta då Liv kämpar emot respiratorn och vill inte andas i den då hon mellan flyttningar slapp den och dem använde sig av en så kallad neo-puff och då får hon andas själv nästan.

 

Igår såg jag henne glipa med ögonen också tre gånger så snart kommer hon öppna dem, ska bli så spännande! Ul på hjärnan hade gått bra också. Hon slapp solningen idag igen. Vi fick även hem observationspapprerna och det var väldigt intressant och läsa.

 

Idag när vi var uppe hos Liv igen hade vi precis pratat med kuratorn och stod och pratade med cathrin som gjort observationen så började det pipa och alla började springa i korridoren och vi kollade vart det pep och så läste vi Iva sal 21 och sen dröjde det lite innan poletten föll ner att Nej det är inne hos Liv!

Vi båda gick in där och så fort jag såg syresättningen var låg igen gick jag ut igen och började gråta igen. Jag tänkte nej inte samma sak igen.

 

 Cathrin följde med mig in på ett rum och tröstade mig och Elise försökte också de på sitt sätt. Cathrin berättade att det behöver inte vara så farligt som det ser ut för dem har som rutin att göra på detta sätt då dem trycker på så kallade nödknappen. Hon frågade om jag ville att hon skulle gå in kolla läget och det ville jag. Efter ett tag kom hon tillbaka och berättade att läget var okej och att hon hade gått upp i syresättning igen. 

 

Jag gick tillbaka in och då berättade läkaren att Liv börjar bli irriterad av tuben i hennes hals plus att den satt fel vid tillfället och att den även läckte. Detta gjorde henne irriterad och även respiratorn då hon fortfarande försöker kämpa emot den. Dem berättade att dem troligen skulle försöka ta bort respiratorn och ersätta den med cpap istället då dem ändå ska byta tuben vilket fall som. Så dem tyckte att dem skulle testa detta och se hur länge hon klarar det annars sätter dem in en ny tub igen och respiratorn. 

 

Cpapen är en grej man sätter på näsan istället och detta kräver att bebisen kan andas själv då det inte finns någon respirator som kan göra det åt en. Däremot kan bebisen fortfarande få syre som ska hjälpa dem så dem fortsätter att syresätta sig bra.

 

Dem skulle börja göra ul på hjärtat precis innan vi gick hem för och äta så det skulle vi få resultatet på sen.

 

Vi gick hem och hade precis ätit och taget det lite lugnt när min telefon ringde. Enhetschefen från neo ringde och frågade om vi hade lust och träffa en mamma och hennes son som föddes i vecka 23 och som idag är ca 1 år och det ville vi jätte gärna. Så vi gick över igen och träffade dem. Det var jättekul och träffa och kunna fråga henne om deras framgång och motgångar. Hennes son var jättepigg och sprallig och hade utvecklats jättebra och hade inte haft alls mycket problem. Han hade bland annat blivit opererad för ductus och det hade varit problemfritt, det var skönt och höra då vi ve att Liv kanske måste göra detta. 

 

Vi gick in till Liv igen och läkaren höll precis på och göra ul på hjärnan igen då dem nu hade beslutat att hon skulle få medicin mot ductusen nu då trycket antagligen hade gått över rätt nu. Han tyckte att det var värt och satsa och se om medicinen gav någon inverkan eller ej på ductusen då de nu hade gått över de 14 dagarna jag har nämnt innan. Och då har dem som rutin att göra ul på hjärnan för och se att hon inte har några blödningar innan och likaså efter behandligen då medicinen kan påverka dessa så de ev blir större men ul var helt okej och visade inga blödningar. Denna medicin ska hon få i tre omgångar, vet ej hur ofta men man kunde se om det gett något resultat inom några dagar.

 

Han berättade även att vi inte hann med något läkarsamtal idag då han bestämt att han skulle extubera och sätta på cpap på Liv efter ul var klart. Så det var snabba ryck och vi beslutade att chrille skulle stanna kvar under bytet då vi ville att någon skulle vara med när det hände. Jag och Elise gick hem och började med maten så länge. Chrille kom tillbaka strax efter vi hade ätit ch berättade att bytet hade gått jättebra och hon hade andats själv hela tiden i cpapen under den tiden han var där. Han hade bett dem att ringa om dem skulle behöva intubera igen vilket vi hoppas att hon inte skulle behöva.

 

Han berättade att han hade en bild och visa och jag tänkte att jag skulle få se cpapen över näsan och så men sen när jag fick se bilden blev jag så GLAD! Liv hade öppnat ena ögat under bytet och det var så härligt och se detta ljuvliga lilla öga. Ska bli kul och se sen imon när vi ska gå över dit igen. 

 

Chrille gick över dit nu ikväll igen och kollade läget. Det var jättebra med Liv, hon andades på och höll alla nivåer bra. Hon andades 66 andetag i minuten och det var jättebra då det ska ligga mellan cirka 40-70 för en bebis. Klockan var ca 8 när han gick därifrån och då hade hon andats själv i 4 h och det är jättebra då läkaren trodde att hon inte alls skulle orka det en längre tid. Nu när jag skriver detta är hon närmare elva på kvällen och ingen har ringt än så då ha hon klarat 3h till förhoppningsvis om dem nu våga att ringa så här sent för en sådan sak men det märker vi imon bitti när vi går över dit igen.

 

Ska försöka och lägga ut lite fler bilder här imon ev om jag hinner...1