19/3-20/3
Igår satte dem på cpapen och det gick jättebra. Hon fick mellan 50-60% i syrgas och andades på jättebra själv. Ibland kom hon av sig och då fick man smeka henne lite på ryggen så hon fattade att aha jag ska ju andas med. Detta för att hon är van att respiratorn tar över då hon glömmer bort att andas och då måste man vänja henne bort från det och lära sig att hon måst andas själv.
Hon blev mer rörlig nu också eftersom hon slipper en massa slangar och tuben. Detta fick vi erfara då hon bara efter ett tag, efter vi kommit på morgonen fick för sig och vända på huvudet. Man fick lite panik först när man såg det men sen fick hon hjälp av en sjuksköterska så hon kunde vända på ansiktet.
Efter ett tag tog dem en mätning, om hon får ut tillräckligt med kolioxid vid utandningarna. Tyvärr så visade det en hög siffra, vilket inte är bra. Då fick dem sätta in extra andetag åt henne så hon inte blir koldioxid förgiftad. Dem satte in 40 extra andetag.
Man gick och var nervös hela dagen och väntade på att dem skulle säga att nu orkar hon inte cpapen längre eller ringa och säga det när vi inte var där. Men samtalet kom aldrig och dem sa aldrig något heller.
Runt sena förmiddagen kunde dem sänka syrgasbehovet till ca 40 och det var bra då dem hoppades att det skulle ligga runt 50. Dem tog en mätning senare på kvällen och då var koldioxiden bättre.
Idag vaknade vi och tänkte att oj dem har inte ringt, hon har klarat ett helt dygn i cpapen. Jippie! Dem hade tagit en koldioxid mätning inatt igen och då var det som det skulle, hade även kunnat sänka syrgasen till ca 32% tidigt i morse. Men hade fått höja det igen strax efter.
Pratade med läkaren Per idag och han sa att värderna var så bra att han tyckte dem skulle vänta med ul på hjärtat och slippa störa henne. Ul på hjärtat blir imon eller fredag istället. Sänkte även på morfinet till nästan ingenting och ska se hur hon reagerar på det och sen därefter ev ta bort det helt.
Började även prata om att om hon fortsätter så här kan vi kanske börja tänka på hemåt resa redan i nästa vecka till kalmar sjukhus. Känns helt obegripligt då vi varit här så länge nu och vant oss vid det. Men först ska vi se att hon klarar det här utan problem och det känns väldigt lovande just nu men det kan ju ändras på en sekund. Det är bara och hoppas och hålla tummarna.
Hon fick smaka lite bröstmjölk på nappen idag med och det tyckte hon om och smackade jättemycket på den. Ska ev sitta ute med henne idag. Det kommer att bli mycket enklare nu att lyfta ut henne då hon inte har tuben längre, nästan så att vi kan göra det själva med lite hjälp. Det ska bli spännande och göra.
Fick ha henne hos mig senare på kvällen och det gick jättebra. Dem fick sänka syrgasen till 32% ett tag, då mådde hon bra. Efter ett tag började hon bli lite orolig och till sist var hon jätteorolig. Visste inte om det berodde på näsmasken hon hade på sig eller om det var magen som var orsaken.
Dem lyfte in henne igen och jag bytte blöja. Precis när jag skulle sätta på den nya blöjan så kom det en massa bajs. Så det var nog magen som ställde till en massa likaså näsmasken då hon hade på sig en som hon inte tycker om, finns två varianter. Men jag satt med henne i ca 2,5 h i allafalll och det var en helt annan känsla nu då hon rörde mycket mer på sig, så man verkligen kände att det var någon som låg på ens bröst. Så härligt!
Kommentarer
Postat av: TucciT
Gud vad kul att läsa att allt går så bra så att dom funderar på att skicka er tillbaka till Kalmar.. nu håller vi tummarna för att allt flyter på! Kram
Postat av: jennie
Åh vad härligt att höra att hon mår bra nu! Hoppas verkligen det fortsätter i rätt riktning så ni snart får komma hem! Kramar till hela familjen!
Trackback
