Fredag-tisdag 16/8-20/8
Fredag-tisdag
I fredags natt, fick Liv feber 38,8. Ringde in till neo och hörde mig för vad jag skulle göra. Dem sa att det inte var någon fara så länge hon inte hostade och hade jobbigt och andas och ge henne panodil mot febern. Om jag ville fick vi åka in och kolla henne men jag tyckte det inte behövdes då hon vid tillfället hade bara feber, dessutom var klockan 2 på natten.
Jag skulle ringa igen imon bitti för och stämma av och så. Sen skulle jag ge henne den extra inhalatorn medicinen som hon skulle få vid förkylning och den kunde jag ge upptill 8 ggr på ett dygn.
Natten gick till lördag och det gick bra med Liv. Hon hade fortfarande feber på morgonen när jag ringde neo och dem tyckte jag kunde ge henne ytterligare en panodil när hon hade 37,7.
Berättade vad läkaren hade skrivit och sa att vi skulle fortfarande avvakta för att åka in så länge vi inte ville det. Vi tyckte det var lugnt så vi stannade hemma. Under dagen städade vi lite här och var och tig det lugnt på kvällen.
Söndagen tog vi det lugnt på förmiddagen innan vi skulle på kalas på eftermiddagen. Idag var även febern borta, vilke var skönt. Innan vi åkte iväg till kalaset gick jag och duschade. När jag kommit ut hör jag att Liv ligger och skriker. Tänker inte mer på det utan att hon får skrika ett tag till. Tar på mig handuken och går ut till henne.
Precis när jag kommit fram till henne slutar hon och skrika och jag ser att hennes läppar är blå och att hon kippar efter andan och försöker och hosta. Tar upp henne i lätt panik men ändå lugn då jag hör att hon får lättare att andas när hon kommer upp och kan hosta bort det.
Jag går bort och öppnar ytterdörren och säger att chrille måste komma in för at det är akut. Går sedan och hämtar hennes inhalator och ge henne medicinen, när jag då lägger ner henne ser jag att hon må bättre då hon inte är blå om läpparna längre. Chrille kommer in och jag berättar vad som hänt men att det nu är lugnt.
Måste ha lite uppsikt över henne nu känner jag, om hon skulle skrika, att ta upp henne med en gång och ge henne medicinen eller hjälpa henne att få lättare och hosta bort det.
Hämtade Elise hos carina och rikard innan kalaset och hon hade haft det jätteroligt hos dem. Hade hittat på allt möjligt bland annat hade hon fått träffa på elefanter, då en cirkus hade varit i Nybro. Det hade hon tyckt var roligt och spännande. Åkte till moster Jenny och firade henne. Elise mumsade i sig kakor och busade runt.
Igår var det dags för ultraljud på hjärtat igen och innan det vägning och provtagning. Hon hade gått upp till 5240 gr (165gr+), huvudet var 37,2 och längden 58 cm. Tog även och mätte syresättningen och den låg på 96% vilket är bra, också med tanke på stt hon är förkyld. Tog även prover för och se så hon inte har någon större infektion. Men även också ett kikhostprov då det hade gått på neo nyligen i slutet när vi var där uppe på kontroll. Men dem trodde hon inte har det men dem tog ett för att vara på säkra sidan.
Läkaren lyssnade på Livs lungor och så och tyckte det inte lät så farligt, så hon behövde ingen antibiotika kur än iallafall. Alla proverna såg bra ut, fast hon var förkykd så det var ingen fara. Ultraljudet visade inte så mycket skillnad utan han ville avvakta igen ett tag och se. Pratade även om att ev fixa en lungröntgen igen tills nästa gång ev ioch med att hon slutat med medicinerna nu. Likaså att han skulle lyssna på dem gen nästa gång då hon förhoppningsvis är frisk igen.
Vi skulle ses igen i september när vi skulle till våran andra läkare. Han tyckte dock att Liv skulle få en extra dos av något medel till hennes lungor i och med förkylningen, som hon skulle inhalera innan vi åkte hem. Frågade även om det här med att hon blev blå och hade svårt att andas och dem trodde det berodde på att det kanske är förkylningen som spökar och att det kanske lossnar slem och så. Vi skulle göra som vi gjort innan och om det blev akut, ringa efter ambulans. Vi skulle även ge inhalatorn så fort vi märkte att hon hade svårare och andas, så det verkar innan det blir jätte svårt.
Igår kväll hände det igen, att hon inte fick loss det hon hade i halsen. Denna gången blev jag faktist riktigt rädd där ett tag då hon var mycket mörkare i ansiktet och blåare om läpparna än i söndags. Men vi skyndade och ge henne medicinen och det hjälpte. Känns som vi måste ge henne medicinen vid minsta tecken på rossligt och kanske även lite förbyggande. Samtidigt som man blir rädd när det lossnar vet man även att det är bra då det är tecken på att förkylningen kanske är på väg bort.
Kommentarer
Trackback
